Ruffa - ett hundliv

I söndags fick vi möjlighet att träna agility vid Apollogruppens klubbstuga i Vårsta. Berit, som är duktig i sporten, hade trotsat den nyanlända vintern och satt upp en liten bana. Snön utgjorde inget hinder varken för hennes dvärgpudel Dusty eller Ruffa.

Ruffa visar fortsatt intresse för sporten. Hon fokuserade direkt när hon sattes innan första hindret - och brydde sig varken om andra hundar eller människor i närheten. Med glädje tog hon hindren i rasande fart. Hon visade på nytt en snabbhet och glädje som man sällan ser hos henne i lydnadsgrenar!

Ruffas snabbhet ställer dock högre krav på föraren, eftersom man inte har en chans att hänga med i hennes tempo... så det måste tilll handlerträning eller intervallträning!

Träningen gav mersmak, och vi hoppas att fram- tiden kommer att bjuda på mer agility!

På Ruffas blogg har det varit tyst en  tid, men vi hoppas starta det nya bloggåret bättre än vi avslutade det gamla.

Ruffa har firat jul och nyår med sina bästa vänner. Under en middag på annandagen jul var det allt annat än lugnt. En energifylld softis i tonåren, Wigor, var helt klart för mycket enligt den något sura foxterrierdamen Sassa. Och Ruffa ville medla som den skolpolis hon är!

Wigor lugnade sig dock efter en stund och middagen kunde avnjutas i lugn och ro. Dagen efter, i Tanto- lundens hundrastgård på Södermalm, var det dock Ruffa som busade värst och försökte få igång Wigor. Hon gjorde allt i sin makt för att få honom att jaga henne. Det var otroligt kul att se, för det har nästan alltid varit tvärtom.

På nyårsaftonen fick vi se en härlig trio busa med varandra. Albin, Tyra och Ruffa stal mycket av uppmärk- samheten. Lilla pumin Tyra sprang som en tok med Ruffa och portugisen Albin följande hack i häl. Tyra, som aldrig träffat Albin tidigare, sa till honom på skarpen ett par gånger - men han tyckte att det var lika kul för det, vilket även Tyra verkade göra. Eftersom vi var många människor som firade nyår ihop så fanns det inte så många lediga ytor att busa på, så de sprang mellan stolar och under granen i sin vilda jakt. För att lugna dem emellanåt fick de göra tricks, och de satt/låg/satt fint på rad!

Enligt utsago var det mycket trötta hundar dagen efter, och det passade lika trötta hundägare! Ruffa sov i stort sett hela nyårsdagen!

I helgen blev det en liten barbet-träff då vi änt- ligen fick träffa Malte som har hunnit bli 6 månader. Han är halv- bror till Ruffa och kull- syskon med Sten som vi har träffat många gånger.

Maltes päls har en otroligt vacker rödbrun färg. Han har hunnit bli lika stor som Ruffa och väger lika mycket, men är fortfarande väldigt valpig!

Även Sten dök upp, och de två kullbröderna såg varandra för första gången sedan de läm- nade uppfödaren i Bo- den. Det var ett kärt återseende och de började direkt busa vilt tillsammans.

Ruffa var smått skeptisk även om hon var ny- fiken. Hon tyckes vilja styra upp leken och lugna dem något! Men när de ville komma åt hennes pinne såg hon chansen till att bli jagad!

Rapporterna efteråt beskrev två väldigt trötta, men nöjda, valpar! Det tar på krafterna med valpbus!

Vi tackar Moa, Maltes lillmatte, som tog initia- tivet till träffen!

Lagom till höstens förkylningstider har Ruffa fått lära sig ett nytt trick! När jag nyser och säger atjo kommer Ruffa till undsättning med en servett!

Det är nyinlärt men när jag testade under en middag i helgen så förstod hon direkt, och middagsgästerna fick väldigt roligt!

Ett trick som lärdes in tidigare är att Ruffa fnyser när man frågar om hon är förkyld. Det verkar dock inte vara Ruffas favorittrick, för ofta börjar hon skälla eller "prata" med stor inlevelse när jag frågar om hon är förkyld.

Det kom ett vykort från Ruffas pappa i Finland. Vilken otroligt härlig bild på Arttu och hans matte när de kör freestyle!

Foto: Irmeli Saarela