Ruffa - ett hundliv

Ruffas uppfödare kallade Ruffa en gång för Lakritsnos efter att ha sett bilder på henne - och det kan man verkligen förstå!?

Nyligen gavs möjligheten att träffa ytterligare en barbet, och det är alltid lika kul eftersom till- fällena dyker upp alltför sällan.

Gabriella, som nyligen fött upp en kull i Luleå, var på besök i Stock- holm under en dag för att miljöträna sin valp Gaia. Naturligtvis ville hon även träffa Gaias kullbroder Louie, som numera bor i Stockholm - men det gavs även möjlighet för oss att möta upp på hund- rastgården i Tanto- lunden på Södermalm.

Det var verkligen kul att få se ännu en barbet och att få träffa och byta ord med Gabriella.

Ruffa tyckte det var jättespännande, och ville väldigt gärna vara med i händelsernas centrum, men de två små kullsyskonen föredrog varandra och var även rätt trötta efter mycket lek!

Varje tillfälle till vattenapportering utnyttjas nu, så att Ruffa hinner bättra på simtekniken innan simsäsongen är över för i år!

Tidigare glömde hon bort att använda sig av bakbenen på väg in med apportdummien, men det ser ut som hon blir säkrare i vattnet för varje övningstillfälle hon får!

Två trötta hundar efter att de precis har lekt hej vilt. Ruffas form är inte den bästa, men hennes humör är!

Att se Ruffa och Albin tillsammans är så häftigt eftersom de samspelar så bra ihop! Jag är så tacksam att Ruffa har hittat en så fin hund- kompis! De har väldigt roligt ihop och hon tycks lite blint på honom! 

En dag, för dryga veckan sedan, så tycktes Ruffa helt plötsligt ha mycket mer ork och energi i kroppen än vad hon haft sedan hundöverfallet. Trots att dagen varit fylld med vattenapport och intryck från storstaden så ville hon inte göra något annat än att leka. Därför lånades Albin en stund, och hundarna fick springa runt och busa utan restriktioner. Det blev det första ordentliga hundbuset efter hundattacken för Ruffas del. Båda två var helt euforiska över att få springa tillsammans på ängen. Det var verkligen två kalvar på grönbete och de tog hela den stora ängen i anspråk! Albin jagade som vanligt Ruffas svans, och hon hittade pinnar som hon retade honom med!

Ruffa fick den stora äran att vara den som hela tiden blev jagad, och då var hennes lycka gjord. Hon fullkomligt sprudlade av liv och lust. Det kändes som ett tydligt friskhetsbevis!

Dock tog krafterna fort slut, och hon lade sig ofta ner för att ta korta pauser. Men sen var det ofta hon som drog igång leken igen!

För att inte överbelasta en otränad Ruffa så bröts leken efter ett tag och det blev några lydnadsövningar så att hundarnas leklust dämpades. Båda två var direkt med på noterna, men Ruffa måste ha varit ovanligt trött för hon blandade ihop alla kommandon och gjorde en massa fel som hon annars inte gör!

Det var roligt att se dem leka så glatt, och så otroligt skönt att se Ruffas iver och glädje igen!